Hagalunds historia

På 1880-talet var Hagalund en tallbevuxen knalle med lövträdsdungar, ängar och åkrar runt omkring.

Den nuvarande Hagavägen hette då Hagalundsvägen och var en vanlig landsväg. De enda hus vid denna väg var förutom det gamla värdshuset vid Haga norra grindar ett båtmanstorp.

Värdshuset revs år 1954 för att lämna plats för det nya landstingshuset. Båtsmanstorpet revs några år tidigare och låg inte långt från det nuvarande torget i Hagalund. Torpet har givit namn till trappan mot torget som heter "Båtmanstrappan".

Gamla Haglund börjar byggas Familjen Amundsen som var ägare till herrgården Stora Frösunda började att stycka av mark till villatomter.

Den första tomtkartan omfattar 70 tomter inklusive vägar och torg. Redan efter ett år var ett 50-tal av tomterna bebyggda, de först vid Spetsgatan, Furugatan och Liljegatan (i områdets östra del).

hagalund_02.png
Miljonprogrammets Hagalund "Blåkulla" som ersatte den gamla stadsdelen Hagalunds "Kåkstad"
Förstaden Hagalund 1890

Det var för det mesta hantverkskunniga människor som till ett ganska lågt pris skaffade sig ett eget hem nära huvudstaden Stockholm. Det var på detta sätt som förstaden Hagalund tillkom år 1890.

Dessa människor i Hagalund fick i stort sett bygga efter egen smak. Arbetslusten var stor och många byggde på sitt hus före och efter arbetsdagen. Ofta började man med ett uthus som fick bli den första bostaden. Byggnadsmaterialet forslades med häst och vagn från Stockholm.

De som inte hade häst bar så gott de kunde i ryggsäckar och korgar. Varje hus inrymde minst två lägenheter för man räknade med att ha hyresgäster för att klara av kostnaderna. Hagalund hade karaktär av en småstad med friliggande hus omgivna av trädgårdar och täppor.

I nästan varje hus fanns någon sorts affärslokal i bottenvåningen ut mot gatan. Många av husen hade detaljer från hus på Östermalm.

Det fanns anrika kakelugnar, dörrar och väggöverstycken i nyrokoko. Det hände till och med att hela lass med byggnadsmaterial dirigerades om från Östermalm till Hagalund.

Municipalsamhället Hagalund

Haglund bli municipalsamhälle Allt eftersom antalet hus ökade och befolkningen växte insåg man nödvändigheten att ordna med gator, renhållning, brandskydd mm.

Slutligen år 1899 blev Hagalund municipalsamhälle. Detta innebar bl. a att byggnads- och brandstadgan skulle gälla i tillämpliga delar. Vid den tiden bodde ungefär 2500 människor i Hagalund.

Familjen A.Amundsen skänkte bl. a gatumark samt marken till municipalhus, Folkets hus, idrottsplats, torg och område för vattentorn mm. År 1908 sprängdes järnvägstunneln. Trots storstrejken år 1909 lyckades man under åren 1909-1912 även bygga Hagalunds ledningsverk.

Spårvägslinje med häst hade funnits sedan 1866 till Haga och Norrtull, den utökades så småningom och 1907 sträckte sig linjen ända ut till förorten Hagalund.

Vissa vagnar de s.k Råsundavagnarna stannade inte i Hagalund därför att den något mer bemedlade befolkningen inte skulle behöva beblanda sig med hagalundsborna.

Hagalunds kyrka 1906

Hagalunds kyrka När Haglund började ta form inställde sig också behovet av en kyrka. Av familjen Amundson köpte notarie Carl Alm för egna pengar och på egen risk en tomt i Hagalund. Han lyckades intressera hagalundsbor och stockholmare för saken och en sammanslutning bildades och man övertog äganderätten till tomten.

Under flera år insamlades pengar till kyrkan. Arkitekt S Cronstedt gjorde ritningarna gratis. Byggnadsmaterialskänktes från olika håll. År 1906 invigdes Hagalunds kyrka.

Hagalund betraktades i början med ringaktning men visade sig så småningom bättre än sitt ryckte. Invånarna i Hagalund älskade sitt samhälle med de trevliga husen. Idyllen var dock på väg att försvinna. Orsakerna var flera, bl. a fattigdom arbetslöshet och social misär som rådde under krigs- och kristider.

Hagalunds stadsplaner

Hagalunds kyrka När Haglund började ta form inställde sig också behovet av en kyrka. Av familjen Amundson köpte notarie Carl Alm för egna pengar och på egen risk en tomt i Hagalund. Han lyckades intressera hagalundsbor och stockholmare för saken och en sammanslutning bildades och man övertog äganderätten till tomten.

Under flera år insamlades pengar till kyrkan. Arkitekt S Cronstedt gjorde ritningarna gratis. Byggnadsmaterialskänktes från olika håll. År 1906 invigdes Hagalunds kyrka.

Hagalund betraktades i början med ringaktning men visade sig så småningom bättre än sitt ryckte. Invånarna i Hagalund älskade sitt samhälle med de trevliga husen. Idyllen var dock på väg att försvinna. Orsakerna var flera, bl. a fattigdom arbetslöshet och social misär som rådde under krigs- och kristider.

Vad finns kvar ?

Vad blev det kvar av gamla Hagalund? Ja, Olle Olssons hus, Färghandlarhuset, Villa Odin, I Sjöqvists gravvårdar, kv. Anhalten 7 och 9, Bergmarkiska villan, vattentornet och kyrkan.

Olle Olsson husbyggdes 1890 av snickarmästare C Brolin som var morfar till Olle Olsson. Invändigt har huset byggts om flera gånger. På 1920-talet rymdes fem lägenheter och 30 personer i huset. Olle Olsson bodde hela sitt liv (1904 - 1972) här och det är han som givit huset dess nuvarande färg. Ursprungligen var det gräddgult med röda lister.

På tomten finns också Sadelmakare Öbergs hus och torpet samt lusthuset. Olle Olsson-huset är numer museum med verk av Olle Olsson Hagalund och kolleger samt stadens konsthall med utställningar av framför allt ung aktuell samtidskonst.

Sadelmakare Öbergs bostad har rekonstruerats för att visa hur man bodde på 1920-talet. Torpet används idag som läderverkstad i fritidsförvaltningens regi.

Villa Odinbyggdes först under åren 1910 -1912. Huset innehöll fyra lägenheter varav tre hyrdes ut. Bland hyresgästerna fanns den berömda boxaren Harry Persson som bodde här under 1950-talet. År 1965 köpte Solna fastigheten och används numera som kvartersgård och café.

Kulturbyggnader

Färghandlarhuset byggdes 1890. Fram till år 1927 hade man livsmedelsaffär i bottenvåningen och därefter färghandel.

Färghandeln lades ned 1970. Den kända fotbollsspelaren Evert Svedberg ägde huset från år 1936. Men egentligen är historien lite förvrängd för den egentliga stjärnan i AIK var brodern Helmer ...Evert platsade inte riktig.

Det har tillskrivits oss av en släkting till dessa två herrar. Men det är riktigt att Evert ägde huset. Numera äger Solna kommun byggnaden som inrymmer konstnärsateljéer och en presentbutik.

I Sjökvists gravgårdar(bredvid färghandeln) är ett exempel på den småföretagsamhet som förr var så vanlig i Hagalund. Kv. Anhaltenhar fått sitt namn efter den station vid norra stambanan som järnvägen hade här mellan åren 1895 - 1912.

Det gröna huset på Hagavägen 24 byggdes först som banvaktsstuga.

År 1895 inrymdes Hagalunds första stationshus. Ett år senare öppnade även posten sitt första Hagalundskontor här. Huset var då rödfärgat med vita knutar. År 1903 blev huset återigen bostadshus. Idag bedriver landstinget verksamhet där.

"Villa Hagsäter" på Hagavägen 22 byggdes år 1889. Byggmästare var Pehr Persson som bl. a också uppfört riksdagshuset och Hagalunds kyrka. Själv bodde han i paradlägenheten och hyrde ut ytterligare några lägenheter. Idag bedriver landstinget verksamhet här.

Vattentornet byggdes år 1911. Tidigare hade hagalundsborna varit tvungna att hämta vatten från Brunnsviken. Vattentornet är ritat av Ivar Tengbom som bl. a också ritat Stockholms konserthus. Ursprungligen fanns en bostad om två rum och kök för maskinister inrymd i tornet. Idag hyrs vattentornet ut dels till föreningsverksamhet del till konstnärsateljé.

Bergmarkiska villan med tillhörande uthus byggdes troligen på 1890-talet som ett av de första husen i Hagalund. På grund av sprängningar för ytterligare järnvägstunnel flyttades huset år 1986 till tomten där Folkets hus låg förr.

Hagalundsboken

Denna historik gjordes i anslutning till ett omfattande projekt av föreningslivet i Hagalund. Den s k Hagalundsboken togs fram med enkäter till alla boende om framtiden i Hagalund.

Resultatet av denna enkät låg sedan till grund för det stora Blåkullaprojektet som drevs i Hagalund under 1990-talet.

Det nya Hagalund–"Blåkulla" Som tidigare beskrivits ovan, så växte det nya Hagalund fram under början av 1970-talet, med de magnifika och storskaliga åtta blåa skivhusen med c:a 1 900 bostäder - en bjärt kontrast till den tidigare gamla kåkstaden.

Området med sina c:a 4 500 invånare kom att i folkmun kallas "Blåkulla" och blev en välkänd profil genom sin höga geografiska belägenhet.

Som i många nya bostadsområden i det s.k. "miljonprograms-områdena", så blev området under kort tid barnrikt och många nyinflyttade kom från skilda kulturer och länder. En social oro tilltog under 1980-talet med ungdomsproblem, ökade bidragskostnader och stor omflyttning.

Området fick ett oförtjänt dåligt rykte, speciellt i Solna. Det skedde en stor omvandling både i Hagalund och av samhället i stort, beroendes på 1960-/1970-talens behov av arbetskraftsinvandring och 1980-talets behov av fristad för flyktingar från olika länder.

Detta kanske kan ses som en föraning av den i dag allt mer naturliga internationaliseringen, integrationen och mångfalden i samhället.

Blåkulla projektet

Blåkullaprojektet 1990-1999
För att möta dessa signaler om social oro fattade Solnas kommunstyrelse beslut 1990 om att starta ett förnyelse- och samarbetsprojekt i stadsdelen. Det s.k. Blåkullaprojektet bildades med samarbete mellan Solna stads olika förvaltningar, bostadsbolaget Solnabostäder, polisen, förenings- och boenderepresentanter. En politiskt sammansatt styrgrupp utsågs som ansvarig för projektet.

  • Ett styrdokument utformades - "Blåkullafördraget" med inriktning på:
  • Förbättringar av den fysiska miljön
  • Förbättringar av den sociala miljön
  • Vidgat medborgarinflytande
  • Bättre samverkan
  • Samarbete mellan olika parter

Utifrån dessa punkter och resultaten från den tidigare nämnda boendeenkäten – "Hagalundsboken" startade ett samarbete kring upprustning av fastigheter och utemiljöer. Olika studie- och arbetsgrupper bildades med en blandning av boende och olika personalgrupper som var verksamma i området.

Bryta storskalighet

Bryta storskaligheten – skapa träffpunkter
Idéer om att bryta ner den storskaliga miljön diskuterades och resulterade i ett förslag om att skapa mötesplatser av olika slag på varje gård/kvarter.

Ett av de första åtgärderna i anslutning till projektet blev 1993, ett Familjecenter innehållande barn- och mödravårdscentral kombinerat med öppen förskola och socialtjänst på Nordstjärneparkens gård. Det andra centret som skapades, blev 1996 kvartercentret "Flaggskeppet" innehållande förskola, boendereception, café, förenings-, fest- och konferenslokaler på Flaggparkens gård.

Ett ungdomsprojekt, Blue Hill, startades 1994 i centrum. Ungdomarna ansvarade själva med stöd av staden för musik-, data- och dansstudios samt ett café. För att förbättra områdets skötsel och service skedde samordning av områdets olika fastighetsägare.

Integration av olika kulturer

Integration av olika kulturer
1995 ansökte Blåkullaprojektet om medel hos staten för insatser i invandrartäta bostadsområden. Projektet erhöll 9 miljoner kr. för satsningar på svenskundervisning, arbetsmarknadsåtgärder, invandrarkvinnor och sociala träffpunkter. Olika delprojekt bildades såsom:

  • Språket i fokus med inriktning på förskola, ungdomsskolan och vuxenundervisning
  • Arbetsmarknadsåtgärder
  • Kvinnoprojekt
  • Mediasatsning inom ungdomsprojektet, Blue Hill
  • Hälsoprojekt
  • Sociala kontaktnät – kvarterscentret, Flaggskeppet

Blåkullaprojektet ändrade i och med dessa satsningar skepnad, från ett förnyelseprojekt för den fysiska och sociala miljön till ett integrationsprojekt direkt verksamt bland barn- och vuxna med utländsk bakgrund. Verksamheterna drevs i projektform tillsammans med Solna stads olika förvaltningar, arbetsförmedlingen, Solnabostäder AB samt landstinget

Projektet avslutas

Projektet avslutas
Blåkullaprojektet pågick under hela 1990 med avslutning 1999. Flaggskeppet drivs i dag vidare som boende-, förenings- och konferenscenter inom Solnabostäder. Språksatsningarna lever vidare dels inom förskola och skola samt dels genom kursverksamhet i området som drivs av Studiefrämjandet.

Andra verksamheter lever vidare genom att det bildades ideella och ekonomiska föreningar. Föreningen Ateljén driver kurs- och konsthantverksverksamhet för invandrarkvinnor, föreningen Blue Hill Ungdom fortsätter med musik, dans och media samt ekonomiska föreningen Lokala Rådgivare är aktivt inom projekt- och arbetsmarknadsområdet. Dessa föreningar har i sin tur knutits till Hagalunds föreningsråd.

Noteras kan:
Idag, år 2002, har Ateljén "lagts på is", föreningen finns men ingen verksamhet bedrivs. Blue Hill ungdomar fortsätter men även Lokala Rådgivare har lagt ner sin verksamhet.

En safir uppe på berget

Blåkulla en safir uppe på berget
I dag har bostadsrätterna i området marknadspris, omflyttningen inom Solnabostäder har minskat till c:a 8-10 % jämfört med c:a 20% 1990, antalet aktiva föreningar har ökat, serviceutbudet i Hagalundscentrum är förbättrat, socialbidragen och arbetslösheten har minskas drastiskt.

Troligtvis har aktiva och engagerade boende, föreningarna, bostadsföretagen, Blåkullaprojektet och Solna stads övriga satsningar plus allmän samhällsutveckling hjälpt till att förbättra och utveckla området – Blåkulla en välkänd profil och angöringspunkt för Solna, en safir högt uppe på berget.

2000-08-08
Tommy Söderström
f.d. projektledare, Blåkullaprojektet

Slider

Kulturbyggnader

previous arrow
next arrow
Slider

Gamla Hagalunds vänner

Hagalundsvanner 525 295